Jag tänker flytta.
Hemifrån.

Jag är ännu inte riktigt klar, men har börjat inreda. Har fått upp gardiner och målat väggarna i mildaste blått. Det blir fint, så fint i min nya lya.

Varför ska jag flytta då?
Jo, för att med blogg.se kan jag inte lösenskydda somliga inlägg hur gärna jag än vill.
Här kan jag bara lösenskydda hela bloggen (och vad är då anledningen att blogga?) eller inget och det är då jag ibland får bita mig i tungan, eller snarare i fingrarna som skriver det där jag inte bör skriva för alla och en var.

Mitt problem är att jag är för öppenhjärligt när jag skriver, med tankar, känslor och funderingar som inte alltid/sällan är ämnade för allas ögon.
Med wordpress kan jag skydda de där tankarna i omslutande bomull... så det är dit jag flyttar.

Välkomna hit.
Med samma namn, alltså Glitterögon, för enkelhetens skull och för den fina klangen.
Vi ses där.
Välkomna över med en gång vet ja'.

I dag befinner jag mig i gränslandet mellan Snorunge och Tant.
Det är i morgon det smäller och jag kommer så att säga aldrig mer att befinna mig på rätt sida av 30-sträcket.
Fast... om man tycker som en bekant till mig skämtsamt sa, så har jag redan länge befunnit mig i en ålder av 30- och i morgon och upp till närmare 40 kommer jag att vara 30+
Om man vill tro henne alltså.
Det vill inte jag.
Fy, fy, fy för 30-nånting.

Men i dag är jag fortfarande Snorunge och 29 år.
Jag gillar att vara 20-nånting.

Det är så mycket som har hänt under mina 20-nåntingår.
Jag träffade mr C.
Blev sambo.
Förlovade mig.
Gifte mig.
Fick barn.
Fick barn.
Tog körkort.
Köpte/byggde hus.
Fick barn.
Köpte hund.
Skrev två böcker varav en väntar på att bli refucerad alternativt utgiven.
Och den andra lät tre kapitel gå iväg till en novelltävling.
Jag började studera.
Jag bytte program.
Jag blev sjukskriven och avbröt mina studer.
Och... det är väl ungefär där jag är nu. I väntan på.
Framtiden.
Jag hinner inte gripa tag i den i en ålder av 20-nånting utan kommer att vara 30+ innan jag får svar på vad som händer sen.
Här näst.

I alla fall.
Jag är 29 år. Bara så att ni vet.
Inte alls åldersnojig på några sätt och vis.

Men det är spännande också. Och lite coolt.
Det blir väl vad man gör det till liksom. Eller så.
Och jag har vuxit.
Jo det har jag ju. Snart 30. Och klok och vis och insiktsfull.
Och lite grann vilsen också.
I alla fall bara en Snorunge. Än så länge.

Ögonen går i kors på lillflickan som gnäller och piper.
Hon vägrar att gå och lägga sig. Vill inte ens sitta i mitt knä och somna där.

-Jag vill gå och lägga mig med dig, mamma.

Fast mammor vill inte gå och lägga sig vid åtta även om det är hur mysigt som helst att gosa och somna bredvid en liten tjej, tre och ett halvt år hög.
Mammor vill sitta uppe en liten stund till.
Så när ögonen går ännu mer i kors skickas liten tjej in i föräldrasovrummet. Att somna i mammas och pappas säng ensam. Det går hon med på och somnar på studs.
Den egna sängen förkastad.
Och sedan får jag snusa bredvid henne en stund innan hon bärs över till den egna, tråkiga, ensamma, stora, otrygga sängen.
Och vakna där!

Masi har hittat några fina haklappar som hon vill ha när hon blir bebis - igen.
Och så vill hon åka sulky - igen. Eller åtminstone om ett tag då, när hon blir bebis - igen.
Och sedan... när hon blir stor. Då ska hon bära mig när jag är bebis - igen.

Kanske är det bara vi som inte förstår.
Vi vuxna.
Och barnen förstår precis allting.

Det eviga kretsloppet kan tänkas.

Tänk om Masi är min gammelmormor eller nåt. Och bär mig när jag är bebis.
Kommer att göra alltså.
För vad vet vi?

Vi otroligt dumma och korkade vuxna.
Tur jag i alla fall är begåvad med en liten gnutta sjätte sinne och förmåga att se.
Tur att jag fått behålla lite av det som barn och djur har. Förmågan.
Det som somliga skulle kalla övernaturlighet.
Men som för mig är det mest naturliga av naturligt.

Ja... det var väl det ungefär. Som jag hade att säga.
Over and out.

Lite stolt måste jag ju så klart vara.
Och mallig som få måste jag förstås dela med mig av min stolthet till er.
Annars spricker jag - typ.



Läs med oss.
En läsläxa från sidan 8-11
-Men jag är ju redan här, sa Skruttan.
Bara att läsa på.
Hej och hå.

Dessutom - och det är här jag blir så glad.
Skruttan är den enda i klassen som har den här boken, med extra mycket text.
Får jag lov att vara mallig då?

Eller äsch, det är ju ingen tävlan så klart. Det fattar jag ju.
Men det är över Skruttan jag är stolt.
Inte på de andra jag "rackar ner".
Men det förstår du ju!

Stolt och mallig över att hon har en bok med mycket text, och dessutom med små bokstäver.
Jag visste inte att hon var så bra på att läsa.
Stolt mamma!

Den här mannen kom hem igår från skolan med små små hål i sin t-shirt.
-Titta här! Pissmyror har bitit mig.
-Men inte har de väl bitit hål i tröjan?
-Joo.
Hm...?!
Försökte med:
-Har du klippt med sax i dag?
-Har du fastnat i något.
Men nej.
Pissmyror var det.

Men inte kan väl pissmyror bita hål i en t-shirt?!

Det här med tekniken. Den svåra tekniken...
Här kommer en liten ordbok a la Masin som gör det lite lättare att förstå.

Tennetån = telefon

Fädeton = fjärrkontroll

Och så något som inte alls har med teknik att göra, men som står högt på önskelistan, precis under mikrofon, gitarr och klackskor - nämligen:

Tannetyn = paraply

Ett vitt, ballerinaliknande paraply med fluffig volang. Det vill hon ha.

Kan vara bra för tomten att ha koll på!

Teknikens ordbok och en julklappslista helt enkelt.
En manual liksom.
En lista att följa.

Och här säger jag godmorgon. Lite sent kanske, men vad då? Jag har inte druckit kaffe än!

Min hjärna är inte riktigt med mig i dag - sååå trött.
Barnen har i alla fall haft roligt. Lilla kompisen var här och lekte flera timmar. Kojor byggdes, det gungades, åkte racer och mycket mer.
Skruttan har varit hos sin kompis och ridit galopp minsann.
Killemannen vill stolt visa upp vårt smultronland.
Och Mr C... han har målat altanräcke för allt vad han är värd.
Jag har försökt hålla mig vaken för allt vad jag är värd.
Nu står middagen i ugnen - som är hjälpligt rengjord. Kanske piggnar jag till lite efter maten, med lite proteiner och vitaminer i magen.
Och efter otaliga baljor med kaffe.
Fast det är mest bara båg. Det hjälper ju inte.

Jag är en jättedålig husfru. Verkligen.
Hur rengör man en ugn till exempel?

Vi bakar muffins nu och fläkten får stå på på högsta fjutt för att "någon" spillt något i ugnen tidigare.
Utan fläkt liksom ryker det in i köket.
Attans.

Vi har bytt lite barn i dag.
Skruttan är och leker med en kompis.
Kompisens lillasyster är här och leker med Masi. Och med Killemannen.
Strax blir det rökta muffins med touch av kanel och ingefära.

Och så blir det lite pannkakor.
Inte rökta.
Tänkte jag.

Hårfagra är vi i alla fall. Båda två på var sitt vis.

Ganska skoj egentligen. När jag var i Skruttans ålder, ville jag ha den hårfärg hon har.
Och hon - hon vill ha min hårfärg, som hon kallar änglahår.

När vi flätar samman det får vi i alla fall smaka på varandras skönhet. Visst är det bra?!

---

I dag har jag och LillFiaLottaLarson varit hos en av hennes bästa kompisar och lekt och busat och haft det allmänt bra.




Masin Hel & Hållen, min lilla PipLarson när hon sätter den sidan till. Men för det mesta go' och gla' - precis som ja'.

Efter lekbesöket åkte vi och köpte husdjursföda, hundfoder och fågelmat.
Tittade också på alla söta djuren, fåglar, gebiler, hamstrar, marsvin, ödlor... ALLT. En gång djurtok, alltid djurtok.
Alvin väger - för den som sitter redo med papper och penna - hela 7,3 kilo och är 37 cm hög.
Så vet ni.

Cyklat har vi gjort också.
Och lekt.
Och fotat.


Hell jeah ♥ .
Och balanssinne med tungan rätt i munnen.



Min lille pôjk.


Killen åker i full fart ner för rampen till skolbyggnaden där han och Skruttan går.
En barack enligt mig.
En paviljong enligt de som vill att det ska låta bättre.

Och det är bra!
Jag trivs med skolan.
Barnen trivs.
Jag trivs med lärarna.
Barnen älskar dem.
Jag är så glad över att barnen har flera kompisar var.
Barnen är glada över det.
De också...

Barack eller paviljong.
Who cares?
Rampen går oavsett att åka kickbike nerför. I fullan fart.
Och Obama styr USA.

Masi är så glad i Alvin men vill gärna ha en katt också.
Fast Mr C är allergisk så det blir inget.
Om man inte ser det på Masis vis förstås för...
"Vi kan ha en katt när pappa är på jobbet"

I går var det som om någon hade jävlats med oss och ställt bak alla klockor minst en timma.
Mr C höll på och fixade med ventilationen på övervåningen och kom ner när han bara hunnit halvvägs. Han trodde att klockan var mycket mycker mer och avbröt därför ett jobb han med säkerhet skulle ha hunnit klart innan läggdags för barnen.



Masi blev jättetrött när klockan bara var halv sju.
Och jag blev snortrött när klockan var kvart över nio. Då gick jag och la mig.
Tack för mig - over and out.

I dag verkar klockorna gå rätt igen. Det tackar vi för, dricker kaffe och drar till biblioteket.

Lilla Masin kör sin vagn.
De båda stora är i skolan, vi andra på promenad.



I idyllen.



Här vill jag bo.



Med söta finaste Masin Hel och Hållen.



Och Alvin såklart.



Som bara sitter och drömmer.

I dag tänker jag ägna min tid åt att vara lite lite ledsen och besviken och arg för att inte jag har några studier att gå tillbaka till efter sommarlovet.
Jag gillar inte att vara begränsad.
Jag vill också studera.
Men samtidigt så inser jag ju...
Och så tänker jag så här för att bli gladare: Jag är fortfarande tillräckligt ung för att återuppta mina studier om jag mot förmodan skulle känna att jag klarar av det.
I framtiden.

I framtiden vill jag göra mycket.
Jag vill till exempel resa med min familj.
Jag vill skriva böcker som ALLA slåss om att få läsa.
Jag vill plugga mer om kriser och katastrofer och sorgebearbetning.
Jag vill börja rida igen - den här gången tillsammans med min syster i ett ridhus nära henne, så då ser jag extra mycket fram emot det!

Men framförallt så tror jag på framtiden.
Det är väl bra?
Mitt i allt... mitt i alla begränsningar tror jag ändå på framtiden och känner mig hoppfull.
Ibland nästan sprudlande.
Jag tror på MIG SJÄLV!



Ja, och så ska jag ägna dagen åt att baka bröd (jag behöver en deg att dänga ut mina känslor på), ta en långpromenad, skriva, tänka, fundera, andas och leva.
I dag när Mr C kommer hem från jobbet får han semester.
Igen.
Eller har tagit sig snarare, för han bestämde det så där appropå i går.
En veckas ledighet är fixad.
Det är bar'å njut!, som Stenmark säkert skulle ha sagt.

Å, ja just det ja - jag ska sätta mig på drop-in tid till min läkare i eftermiddag också.
Som sagt. Det är bar'å njut.