Det är SÅ kul och jag är SÅ glad och JA, jag är ironisk.

Det här är andra gången det händer i just ämnet matematik. Ett otursämne som förföljer mig?

Det är andra gången jag var frånvarande från ett studiegruppsmöte relaterat till en matematikföreläsning, första gången på grund av vård av barn och andra gången på grund av egen sjukdom.
Så vad gör jag?
Jo, jag hör mig för med mina studiegruppsmedlemmar och gör min uppgift efter deras information. Och det är inte alls så att jag tror att de försöker lura mig, utan de ger mig den information som de tror gäller.
Eftersom vi är så många i min studiegrupp kommer informationen i ungefär lika många delar - inte riktigt, men nästan.
Jag försöker spåna lite själv och gör det jag tror är rätt - annars vore ju också jag dum eller hur?

Första matematikuppgiften som gick snett var till ett seminarium. Vi blev tilldelade olika kapitel ur en bok som vi skulle sammanfatta och skicka in till vår lärare.
Jag sammanfattade mitt kapitel - oh lord vad svårt det var - bara för att upptäcka att det var helt fel bok! Tack vare en snäll lärare fick jag göra om seminarieuppgiften och sammafatta ur rätt bok - mycket enklare.

Den här gången har vi blivit tilldelade olika matematikdelar så som naturliga tal, tid i sekunder, minuter och timmar, negativa tal, rymdgeometri, väga och så vidare. Dessa ämnen ska vi kunna introducera i en förskola med ålder 1-5 år.

Första budet jag fick var att jag skulle ha väga och jag satte genast i gång att spåna om det.
Andra budet jag fick var nej, du ska inte alls ha väga, det ska ____ ha! Du ska ha mönster.

Tredje budet jag fick var att nej, du ska inte ha mönster, du ska ha tid i sekunder, minuter och timmar. Den gången fick jag till och med titta på listan som gruppen använt sig av under mötet jag missade. Där stod mitt namn klart och tydligt vid tid i sekunder, minuter och timmar.

Problemet är att jag inte har haft rätt program på min dator så att jag har kunnat öppna listan själv. Idioti säger jag bara!

Hela dagen i går satt jag och skrev mitt arbete och blev klar - var tokigt nöjd med mig själv bara för att i dag inse att nej, jag hade fel.

Jag skulle inte ha lyssnat på allt och alla.

Det är väga jag ska ha!

Jag känner mig tokigt oansvarsfull - och en aning överambitiös som hela tiden får göra dubbla uppgifter i matematik. Och tid som ändå är en bristvara här i huset.


(Den här gången hann jag i alla fall aldrig skicka in arbetet till läraren innan jag upptäckte felet - alltid något)

Tack Nathalie som för mig på rätt spår - igen.

Just det ja!
Jag har ju blivit utmanad av vackra, stilsäkra Molly. Jag hade helt glömt bort det... men nu ska jag köra på!

Man ska lista saker man gillar/ogillar och om jag fattar saken handlar det i första hand om mode, so here I go... Jag tar bara med de jag gillar eller inte gillar vad gäller mode. Allt annat utelämnar jag här.

Jag gillar ♥


Spets och rosetter

Strumpbyxor och knästrumpor
Kjolar
Gråskalan, svart, vitt och rosa

Make up från Mary Kay
Stövlar med detaljer - det lilla extra
Vackra, välvårdade naglar


Jag ogillar -

Stickiga tröjor

Byxor som skaver

Åttio- och nittiotalsmode
Ögonskuggor som inte håller utan lämnar trista ränder
Lårhöga stövlar
För korta kjolar
Alltför urringat eller tight
Alltför skarpa- eller pastellfärger om det inte är sommar

Okej, fick förslaget av ansepanse att utöka min lista med saker som inte rör mode. So here I go med det!

Jag gillar ♥

Solsken

Att rida

Umgås med nära och kära

Virka

Läsa

Lära mig saker

Sovmorgon

Grönt och rött te

Choklad

Att mysa

Att promenera

Djur

Natur

Jag ogillar -

Världssvält

Miljöförstöring

Djurplågeri

Krig

Orättvisor

Brottslighet

Mörker

Kyla

Regn och blåst och halka

Oärlighet

Förra onsdagen då jag var med Killemannen på simskolan och han återigen fick åka rutschkana med sin förskolekompis och hennes pappa efteråt lovade jag att vara med och simma nästa gång.
I ett svagt ögonblick.
I går var jag så trött och frusen att jag inte alls hade lust.

Men med en ny bikini - och framförallt en Killemannen som inte önskade annat än att jag också var med och badade efter simskolan var det faktiskt riktigt kul.

Under tiden Killemannen hade simskola motionssimmade jag, vilket verkligen inte var i går. Men jättekul i vanlig ordning. Älskar att simma fast det motar lite i mina leder.
Efteråt simtränade vi lite i den djupa bassängen, Killemannen och jag - och åkte i den långa, långa rutschkanan.

Det roligaste av allt var nog ändå när jag skulle betala i kassan:

Tanten där: Ska du betala vuxenpris... eller är du under 19?

Jag: Ojdå... ja alltså... jo. Men tack för komplimangen.



Det är visst inte bara mina 19-åriga kurskamrater som tycker att jag ser ut som en jämnåring till dem. Och visst ser jag yngre ut än min ålder, men inte katten ser jag ut som 19!?

Härom dan hade Sötskruttan besök av räddningstjänsten på skolan. Riktigt spännande. Barnen fick provsitta brandbilen och spruta vatten på en glassgubbe.
Att det var uppskattat, det förstår jag. Och viktigt - inte att förglömma!

I går var jag och min studiegrupp på räddningsverket i Borås. På fredag ska vi nämligen redovisa om en nödsituation i ett seminarium. Vi funderar på att spela upp en teater - förskoleklass som får besök av några brandmän.

Vi fick matnyttig information om hur man fångar upp barn och ungdomar som är utåtagerande för att minska risken att dessa i framtiden tänder eld lite varstans. Speciellt viktigt i dessa tider av bilbränder och mordbränder, skadegörelse och klotter.

Jag vaknade till liv och insåg ännu starkare än förr att jag inte vill bli en traditionell lärare som har en klass i ett klassrum. Du vet - lärarrollen, den klassiska. Inte enbart i vart fall.

Jag vill ägna mig åt föreläsning; åt kris- och katastrofer och dylikt. Jag vet bara inte riktigt hur. Jag behöver hjälp att kombinera bra och relevanta kurser och behöver ha ett tydigt mål. Vad på ett ungefär som jag kan jobba med - sen.

Liten Masi sjunger för fulla muggar här hemma. Melodin är välkänd men texten en aning omgjord. Inte med mening dock, tror jag. För i hennes ordregister finns nog ingenting som varmkorv.

Nåväl. Så här lyder sången:

Baj korv boogie, baj korv boogie...

Förstår att det inte gillas av lagen. Låter lite ofräscht faktiskt.

I går på ridningen började vi med att lägga upp stigbyglarna för att öva balans. Först i skritt och sedan också i trav. Riktigt, riktigt roligt. Och jag fick massvis med beröm från ridläraren vilket gjorde att det blev ännu lite roligare. Hittills har vi bara övat att rida lätt. Utan stigbyglar gick naturligtvis inte det och i stället skulle vi sitta som klistrade i sadeln och inte hoppa upp och ner som andra gummibollar.

Det var mycket enklare än vad jag trodde. Jag hade visst klister i baken.

På tal om baken.

Råkade gå naken förbi hallspegeln på väg in i duschen efter ridningen. Inte för att jag har ögon i nacken (så egentligen vet jag inte hur det gick till) men jag råkade få syn på min rumpa och den var ingen vacker syn vill jag lova. Den såg verkligen ut som en grisskinka. Stor, rosa och gropig.

Fy sjutton säger jag bara.

Vad f-n ska jag göra med den?

Hur tränar man en rumpa till att bli fin, smärt och slät! Lagom bra.
Hur har den blivit så här?
Har den ALLTID sett så här ut?

Ojojoj... oj!

Oj då.
Så här kan man kanske också se på saken. Not!

Som det står i GP...

"Det är jag som håller i disciplinen, för HENNES PAPPA ÄR EN MES och skulle aldrig lägga hand på sina barn. Men när jag måste slå henne gråter jag mer än hon, eftersom det gör ont. Min mamma brukade säga: 'Det gör mer ont i mig än i dig'. Jag förstår det nu, smärtan att behöva aga ett barn".

Okej, jag kan ju förstå att hon själv blev slagen som barn, men det rättfärdigar väl inte att Whitney Houston fostrar sin nu 16-åriga dotter Bobbi på samma sätt!

No, no it doesn't.

Vi hade en vädurskanin förut som hette Maja. Och eftersom den här amigurumin är en vädurskanin får hon såklart heta Maja. För att hedra vår lilla goding som i dag bor i kaninhimlen.

Mönstret har jag hittat inne hos kreativa och otroligt duktiga Stjernfall.

Där finns också en videosnutt för er som inte vet hur man virkar en magisk ring. Jag hade ingen aning och blev hjälpt på ett mycket pedagogiskt sätt genom filmen.


Så här fin blev min Maja-kanin.
För jag tycker att hon blev fin, om än lite skev och vind, med tanke på att det är min allra första amigurumi som jag virkar.

Våga inte säga emot mig!

Nu ska Maja få en liten blomma att festa vid örat.



Inte på hästvägar lika fin som den kanin som Stjernfall virkat. Men å andra sidan är ju hon proffs och jag är som sagt nybörjare på dessa beroendeframkallande amigurumisarna.

Nu ska jag virka vidare...